Vassleprotein (whey) säljs i tre varianter: koncentrat (WPC), isolat (WPI) och hydrolyserat. De innehåller samma aminosyror i samma proportioner – skillnaden är hur mycket av resten som filtrerats bort. WPC har 70–80 procent protein per 100 g och kostar minst. WPI har 88–93 procent protein per 100 g, nästan ingen laktos och kostar 20–40 procent mer. Hydrolyserat är enzymklippt för snabbare absorption och kostar mest, utan mätbar fördel för friska vuxna.
Det korta svaret: WPC räcker för de allra flesta. WPI är motiverat om du har laktosintolerans eller bantar hårt och vill maximera protein per kalori. Hydrolyserat har ingen praktisk fördel vid normalt intag – det är en snabbare leverans av samma byggstenar, och kroppen bygger inte mer muskelprotein av att aminosyrorna anländer tio minuter tidigare. Resten av den här guiden förklarar varför, med fokus på filtreringsprocessen, vad proteinhalt per 100 g faktiskt säger och myten att upphettning förstör proteinpulver.
Snabb jämförelse – WPC, WPI och hydrolyserat
| Form | Proteinhalt per 100 g | Laktos per 30 g skopa | Fett per 30 g skopa | Typiskt pris per kg | Välj om... |
|---|---|---|---|---|---|
| WPC (koncentrat) | 70–80 g | 3–5 g | 2–3 g | 200–350 kr | Du vill ha vassleprotein till lägst pris och tål laktos |
| WPI (isolat) | 88–93 g | < 0,5 g | < 1 g | 300–500 kr | Du har laktosintolerans, bantar eller vill maximera proteinkoncentrationen |
| Hydrolyserat | 80–90 g | 0–2 g | 0–2 g | 400–700 kr | Du har ordinerats det av dietist (t.ex. sondnäring), eller reagerar på vanligt vassleprotein |
Hydrolyserat kan baseras på antingen WPC eller WPI – proteinhalten beror på utgångsmaterialet, inte på hydrolysen i sig. Etiketter som bara skriver "hydrolyserat vassleprotein" utan att ange proteinhalt per 100 g bör ifrågasättas. Prisintervallen ovan gäller den svenska marknaden 2026 och varierar med smak, varumärke och förpackningsstorlek.
Filtreringsprocessen – hur WPC blir WPI
All vassle börjar som biprodukt vid osttillverkning. Avkastad råvassle är ungefär 93 procent vatten, 5–6 procent laktos och bara 0,6–1 procent protein. Det första steget – ultrafiltrering genom membran med porstorlek 0,01–0,1 µm – tar bort vatten, en del laktos och mineraler. Kvar är vassleproteinkoncentrat med 70–80 procent protein per torrvikt. Det är WPC.
För att gå från WPC till WPI krävs ett ytterligare reningssteg. Här finns två etablerade metoder. Cross-flow microfiltration (CFM) filtrerar vasslen tangentiellt genom keramiska eller polymermembran vid låg temperatur. Proteinerna stannar kvar medan laktos och fett passerar genom. Resultatet är WPI med 88–93 procent protein, minimal laktos och intakta bioaktiva ämnen: immunoglobuliner (IgG), laktoferrin och glykomakropeptid (GMP) bevaras i högre grad. Den andra metoden, ionbyteskromatografi (IEC), binder proteinerna till ett laddat filtermaterial och spolar sedan loss dem med pH-justering (saltsyra och natriumhydroxid). IEC ger hög proteinhalt, men den kemiska behandlingen bryter ner delar av de bioaktiva ämnena.
Om du bryr dig enbart om proteinhalt och aminosyraprofil spelar filtreringsmetoden ingen roll – den är identisk oavsett CFM eller IEC. Om du vill ha kvar immunoglobuliner och laktoferrin ger CFM-filtrerat WPI mer av dem. Mängderna per skopa (50–150 mg laktoferrin i CFM-WPI) är dock låga jämfört med doser som studerats kliniskt (200–600 mg/dag), så den funktionella betydelsen för en frisk person med normalt immunförsvar är begränsad. Söker du CFM specifikt: titta efter "cross-flow microfiltration" eller "CFM" på etiketten.
Proteinhalt per 100 g – det enda ärliga jämförelsetalet
Nästan alla proteinpulver marknadsförs med "25 g protein per skopa" eller liknande. Siffran är inte meningslös, men den döljer en viktig variabel: skopans storlek. En 30 g skopa med 25 g protein ger 83 procent protein per 100 g – det är WPI-territorium. En 35 g skopa med 25 g protein ger 71 procent per 100 g – det är WPC. Samma rubrik på förpackningen, helt olika produkter.
Räkna själv: (protein per portion i gram × 100) delat med portionsstorlek i gram = proteinhalt per 100 g. Det talet går att jämföra rakt av mellan alla varumärken, smaker och typer. WPC landar typiskt på 70–80 procent. WPI landar på 88–93 procent. Blandprodukter som bara skriver "vassleprotein" utan att specificera WPC eller WPI kan ligga var som helst i spannet. Enda sättet att veta är att räkna.
Varje extra gram icke-protein i skopan är laktos, fett eller tillsatser som ger kalorier utan att bidra med aminosyror. Vid en skopa per dag är skillnaden marginell, ungefär 10–20 kcal. Vid två till tre shakes per dag under en bantningsperiod tillkommer 30–60 kcal per dag som inte bidrar till proteinmålet. Det är inte katastrofalt, men det är den typ av onödig marginal som WPI eliminerar.
Laktos, fett och vad filtreringen tar bort
WPC behåller det mesta av vasslemjölkens övriga komponenter. En typisk 30 g skopa WPC innehåller 3–5 g laktos, 2–3 g fett och 120–130 kcal totalt. Det är tillräckligt med laktos för att ge magbesvär hos personer med laktosintolerans – symtomtröskeln varierar individuellt, men 3 g laktos i en portion som dricks snabbt överskrider tröskeln för många. Magknip, gasbildning och uppblåsthet efter proteinshake är ofta laktosorsakat, inte proteinorsakat. Lösningen är att byta till WPI, inte att sluta med proteinpulver.
WPI innehåller under 0,5 g laktos per 30 g skopa, under de flestas symtomtröskel även vid uttalad laktosintolerans. Fettet minskar till under 1 g och totalkalorier hamnar på 110–115 kcal. Skillnaden mot WPC i absoluta tal (15–20 kcal per skopa) låter liten, men den principiella poängen är en annan: i WPI kommer nästan alla kalorier från protein. Det gör WPI enklare att räkna med om du noga fördelar protein, kolhydrat och fett.
Hydrolyserat vassle – snabbare men inte bättre
Hydrolys innebär att peptidbindningar i vassleproteinet klipps enzymatiskt. Graden av hydrolys (DH) varierar från 5 till 20 procent i kommersiella produkter: högre DH ger kortare peptider och snabbare absorption. Aminosyrorna dyker upp i blodet 15–30 minuter snabbare än vid intakt WPI. Det implicita säljargumentet är att snabbare leverans ger snabbare muskelproteinsyntes.
Evidensläget stödjer inte det. Koopman 2009 (American Journal of Clinical Nutrition) jämförde kaseinhydrolysat mot intakt kasein och fann snabbare aminosyraabsorption men ingen signifikant skillnad i helkroppsproteinbalans. Principen gäller i ännu högre grad för vassle som redan absorberas snabbt (peaktid 60–90 minuter) jämfört med kasein (3–7 timmar). Morton 2018:s metaanalys av 49 studier och 1 863 deltagare visar att total daglig proteinmängd – inte proteinkälla eller absorptionshastighet – är det som starkast förutsäger muskeltillväxt vid styrketräning. Att göra en redan snabb form 15 minuter snabbare ger inget mätbart utslag på muskelproteinsyntesen, som är aktiv i 24–72 timmar efter ett träningspass.
Hydrolyserat vassle har en legitim nisch utanför träningsvärlden: sondnäring vid dålig näringsupptagning (malabsorption), brännskadevård och modersmjölksersättning med reducerad allergirisk. Vid dessa tillstånd gör den snabbare absorptionen och de kortare peptidkedjorna funktionell skillnad. För friska vuxna som äter normala portioner efter träning finns inget stöd för merpriset. En detalj som sällan nämns: högt hydrolyserat vassle smakar påtagligt bittert eftersom klippningen skapar peptider med exponerade vattenavstötande (hydrofoba) aminosyror. Tillverkare kompenserar med mer sötningsmedel och smaktillsatser.
Denaturering vid upphettning – myten att kokning förstör proteinet
En av de vanligaste frågorna: "Kan jag ha proteinpulver i gröt, kaffe eller bakning utan att förlora proteinet?" Svaret är ja. Upphettning denaturerar vassleprotein, det vill säga proteinets tredimensionella vikningsstruktur ändras. Men denaturering är inte förstörelse. Primärstrukturen (aminosyrasekvensen) är oförändrad. Leucin, isoleucin, valin och alla andra aminosyror finns kvar i exakt samma mängd efter upphettning som före.
Denaturering ändrar tre saker: löslighet (proteinet kan klumpa ihop sig i het vätska), skumningsförmåga (försämras) och textur. Inget av det påverkar det biologiska värdet eller absorptionen. Matsmältningen bryter ner proteiner till enskilda aminosyror och korta peptider oavsett om proteinets tertiärstruktur är intakt eller denaturerad. Magsyrans pH på 1–2 denaturerar för övrigt allt protein redan i magen – det är en del av den normala matsmältningsprocessen.
Analogin är enkel: ingen hävdar att kokt ägg har mindre protein än rått ägg. Tillagning denaturerar ovalbumin (äggvitans protein) fullständigt, men proteininnehållet och aminosyraprofilen är identiska. Samma princip gäller proteinpulver. Klumpbildning i het dryck är en konsistensfråga, inte en näringsfråga.
Beslutsregel – WPC, WPI eller hydrolyserat
- WPC (standardvalet): Räcker för alla som tål laktos och inte bantar extremt. Lägst pris per gram protein, fullständig aminosyraprofil, god löslighet och smak. Om du inte har ett specifikt skäl att välja WPI – välj WPC.
- WPI (vid laktosproblem eller bantning): Motiverat i tre situationer. Laktosintolerans – under 0,5 g laktos per skopa eliminerar magproblemen. Kaloriunderskott – 15–20 kcal lägre per skopa gör skillnad vid flera shakes per dag. Kaloriräkning – nästan alla kalorier kommer från protein, vilket gör WPI enklare att räkna med.
- Hydrolyserat (inte motiverat för de flesta): Snabbare absorption utan mätbar fördel på muskelproteinsyntes vid normalt intag. 30–100 procent dyrare än WPI. Sämre smak. Motiverat vid medicinsk indikation, inte som träningssupplement.
- Växtprotein (vid vegansk kost eller mjölkproteinallergi): Ärt+ris-blend når DIAAS 0,9–1,0 via komplementering. Kräver 35–40 g per portion för att nå leucintröskeln.
Väljer du växtbaserat finns en fullständig jämförelse av ärt, ris, soja och blends mot vassle i vår guide om växtprotein vs vassle. Den täcker DIAAS-gapet, leucinkompensation via portionsstorlek och vad träningsstudierna visar.
Oavsett form gäller samma grundregel: leucininnehållet per portion avgör mer än formtypen. Vassle – WPC eller WPI – levererar 10–11 procent leucin, vilket ger 2,5–2,8 g leucin per 25 g proteinportion. Det passerar leucintröskeln som sätter igång muskelbygget fullt ut (full mTOR-aktivering), oavsett om proteinet är koncentrat eller isolat. Hela bakgrunden till varför leucintäthet och aminosyraprofil avgör mer än total proteinmängd finns i vår guide om biologiskt värde och DIAAS. Hur leucintröskeln och MPS-kinetiken samverkar med träningsstimulus förklaras i vår guide om protein och träning.
Om formvalet är klart och du vill veta vilka produkter som faktiskt levererar vad de lovar – vår topplista över bästa proteinpulver rankar WPC- och WPI-produkter på proteinhalt per 100 g, leucin per skopa, pris per 25 g protein och tredjepartstestning.